En erfaren rörinspektör behöver sällan fråga om husets ålder. Materialet i stammarna, hur grenanslutningarna ser ut och vilken sorts skarvar som används räcker för att placera byggnaden inom ett par decennier.
Det är inte en kuriositet. Byggnadsåret är den enskilt bästa förhandsindikatorn på vad en inspektion kommer att visa, eftersom varje period byggde med sina material och varje material åldras på sitt eget sätt.
Här är de svenska avloppsepokerna och vad de brukar innebära.
Före 1950: gjutjärn och lera
Stammarna i huset är av gjutjärn, ofta med muffar tätade med drev och bly. I mark ligger lerrör i korta längder med skarvar var halvmeter.
Gjutjärnet i den här perioden är ofta tjockare i godset än i senare epoker, vilket gör att en del av rören fortfarande är i förvånansvärt gott skick. Det som fäller dem är korrosion inifrån, och den utvecklas ojämnt. En stam som använts av en restaurang i bottenvåningen ser helt annorlunda ut än en som betjänat två lägenheter.
Lerrören i mark är kemiskt beständiga men spröda. De går sällan sönder av åldrande. De går sönder av rörelser i marken, och skarvarna är dessutom den ingång där rötter tar sig in.
Typiskt fynd: rotinträngning i mark, punktvis gropfrätning inomhus, och ett par sträckor där någon lagat med ett annat material någon gång på vägen.
1950 till 1970: standardiseringen
Här byggdes mycket och snabbt. Gjutjärn dominerar fortfarande inomhus, nu i mer enhetliga dimensioner och med muffar som tätats på ett mer standardiserat sätt.
Det som kännetecknar perioden är att systemen är logiska. Stammar går rakt, grenanslutningar sitter där man förväntar sig och ritningarna stämmer oftare än i äldre bestånd. Det gör inspektion och relining tekniskt enklare.
Korrosionen är däremot långt gången i många av dessa hus. Rören har tjänat i sextio eller sjuttio år, och det är i det här beståndet de flesta beslut om stambyte eller relining fattas i dag.
Typiskt fynd: genomgående korrosion med ojämn godstjocklek, ibland enstaka genombrott, och grenanslutningar där kanterna frätts bort.
1970 till 1985: plastens intåg
Den mest brokiga perioden och den som ställer flest frågor vid en inspektion.
Under sjuttiotalet började plastmaterial ersätta gjutjärn, först i mindre dimensioner och senare i hela system. Övergången skedde inte samtidigt överallt, vilket gör att hus från den här tiden ofta har blandade system. Gjutjärn i stammen och plast i grenledningarna, eller tvärtom.
Plasten korroderar inte, vilket är dess stora fördel. Det som åldras är i stället skarvarna. Tätningar av gummi torkar, krymper och tappar sin förmåga att hålla tätt, och en skarv som glidit isär några millimeter läcker små mängder under lång tid utan att någon märker det.
De tidiga plastkvaliteterna kan dessutom ha blivit sprödare med åren, särskilt där de utsatts för värme.
Typiskt fynd: otäta skarvar, blandade material i samma system och övergångar mellan plast och gjutjärn där kopplingen är den svaga punkten.
Det är också här gränsen för när ett hus bör inspekteras brukar dras. Byggnader från 1980 eller tidigare har antingen material som hunnit åldras eller övergångslösningar som förtjänar att kontrolleras. KRI erbjuder därför kostnadsfri rörinspektion för villor byggda 1980 eller tidigare, och för bostadsrättsföreningar och samfälligheter oavsett byggnadsår.
1985 till 2000: moderna plastsystem
Nu är plastsystemen etablerade och kvaliteten betydligt jämnare. Materialen är beständiga och skarvsystemen bättre konstruerade.
Problemen i det här beståndet är sällan materialrelaterade. De är utförandebaserade. Fel fall på en grenledning, en anslutning som gjorts i fel vinkel eller en ledning som fått för lite stöd och därför sjunkit.
Sådant ger sig till känna som återkommande stopp på exakt samma ställe, och det är en viktig signal. Ett stopp som kommer tillbaka på samma punkt är nästan aldrig ett materialproblem.
Typiskt fynd: enstaka svackor, avlagringar som byggs på samma ställe efter varje spolning, och system som i övrigt har lång återstående livslängd.
2000 och framåt
Här är avloppen normalt i gott skick och frågan om relining aktualiseras sällan.
Det som ändå kan behöva åtgärdas är markförlagda ledningar som påverkats av sättningar, samt anslutningar som gjorts i samband med senare ombyggnader. Ett hus från 2005 där någon flyttat ett badrum 2016 har en punkt som är sexton år gammal och en som är nio, och den yngre kan mycket väl vara den sämre.
Vad epoken betyder för metodvalet
Sambandet mellan material och metod är tydligare än man skulle tro (som vi sett på projekt i t.ex. relining Solna).
Gjutjärn med korrosion är den situation relining ursprungligen utvecklades för. Röret har form kvar, godset är angripet inifrån och en infodring bygger ett nytt rör inuti det gamla utan att bjälklag behöver öppnas.
Lerrör i mark med rotinträngning lämpar sig också väl, förutsatt att rören inte fallit isär. Infodringen tätar skarvarna och tar därmed bort den ingång rötterna använde.
Plastsystem med otäta skarvar går att infodra, men här är frågan oftare om det är motiverat. Ett system där själva materialet är friskt och där problemet är lokalt kan ofta åtgärdas punktvis.
Och fel fall åtgärdas inte av någon metod som följer rörets befintliga läge. Där krävs schakt, oavsett vilket material röret är av.
Det som gör blandade system svårare
Den praktiskt knepigaste kategorin är hus från övergångsperioden, alltså sjuttiotalet och tidigt åttiotal.
Ett system som består av två material har ett tredje problemområde utöver de två materialens egna svagheter. Övergångarna. Där en plastledning ansluter till en gjutjärnsstam finns en koppling som ska hålla tätt trots att de två materialen rör sig olika mycket med temperaturen.
Det innebär att en inspektion i sådana hus behöver täcka hela systemet och inte enbart de stammar där någon klagat. Skicket kan variera kraftigt mellan stigare i samma byggnad, beroende på när respektive del byggdes om.
För en förening får det en konkret följd. Filmning av samtliga stammar ger ett annat beslutsunderlag än ett stickprov, och skillnaden i kostnad mellan de två är liten i förhållande till vad beslutet gäller.
Dokumentationen som saknas
Ett återkommande problem i äldre bestånd är att ingen vet vad som gjorts tidigare.
Relining och stambyten utförda på nittiotalet och tidigt tvåtusental är sällan dokumenterade på ett sätt som går att hitta i dag. Ritningar visar det ursprungliga systemet, inte det som faktiskt ligger där.
Det är ett av skälen till att filmningen har värde även i fastigheter där man tror sig veta läget. Kameran visar vad som finns, inte vad som en gång projekterades.
Branschorganisationen Installatörsföretagen arbetar med kompetens och kvalitetsfrågor för installationsbranschen, och dokumentationskrav är ett av de områden där utvecklingen gått snabbt de senaste decennierna. Sveriges Allmännytta har på motsvarande sätt publicerat underlag om underhåll och renovering i det allmännyttiga beståndet, där just rörsystemens ålder är en av de stora posterna i kommande underhållsbehov.
Slutsatsen för en fastighetsägare är enklare än den låter. Ta reda på byggnadsåret, ta reda på vad som gjorts sedan dess, och låt en kamera avgöra resten.
KRI som utför relining Stockholm, och som grundades 2018 och har kontor i Bromma och Oskarshamn med egen personal i båda regionerna, utgår från just den ordningen. Byggnadsår ger en förväntan. Filmen ger svaret.
Författare
info@rawdesigns.se